Om det vackra i misär (igen)

De som läste min tidigare blogg ah! kunde se att jag återkommande gånger kom tillbaka till dilemmat med vackra bilder av elände. Hur kan något som egentligen är fult och fruktansvärt (tex krig, svält, katastrofer och hus på Balkan med flagnade fasader) bli så vackert på bild?

Ljuger bilderna? Kan vi lita på dem?

När jag låg sömnlös i Pristina en natt kom lösningen till mig:
Man måste skilja på hur berättelsen berättas, och vad berättelsen handlar om.
Vad som skildras kontra hur det skildras.

Tex: Det finns vackra poplåtar om olycklig kärlek – snacka om misär!
Det som det berättas om, den olyckliga kärleken, är inte vacker. Men sättet som det berättas kan vara det.

Picassos Guernica är vacker, trots att den skildrar död och lidande.

På samma sätt är det tex med Pieter ten Hoopens bilder från jordbävningen i Pakistan.
Jordbävningens följdverkningar är inte vackra.
Men Pieters sätt att berätta är det.

Kosovo: sista dagen, torsdag.

Innan utcheckning från hotellet tog vi en taxi ut till en serbisk by på landsbygden. Där, i gräset på en jordplätt tar höns gick omkring, hittade vi gud.

Vi var bortbjudna ikväll, till familjen bestående av en poet till far och en diplomat till mor, och en massa barn.

– Här bor de, berättade chauffören, när vi stannade utanför huset.
– Och där i huset bredvid bor Kosovos president.

Längs vägen, del 4

Kosovo: dag 10, onsdag

Vi närmar oss resans slut, och idag åkte vi på ett speck-jobb i Obeliq utanför Pristina. Det är här KEK, Kosovos enda elkraftverk, finns. Det är ett koleldat vidunder från Jugoslavientiden, vars utsläpp ingen vill veta vad de innehåller. Man satte filter i skorstenarna för några år sedan, men då sjönk kapaciteten och folk fick ännu mer frekventa elavbrott. Så filtrena togs bort igen.

Gatubild från Mitrovica

En bild till från igår, från den serbiska sidan av Mitrovica.

Efter en kvälls photoshoppande:

Jag tar banne mig bättre bilder nu än tidigare, insåg jag just. Några bilder blir riktigt bra!

I akvariet

Daniel föreslog en bild a la modeblogg, men opportunistisk som jag är gör jag istället tvärt om. Här är bara huvudet,och två oskarpa guldfiskar, men ingen chic väska. Från Prizren i förra veckan.

Kosovo: dag 9, tisdag

Jag gjorde ett återbesök till Mitrovica i förmiddags. Tog en taxi de 40 km – pga att infrastrukturen ser ut som den gör tar det ungefär en timme – för 25 euro. Chauffören körde mig fram till bron, och förklarade att han förstås inte kunde köra längre.

– Other side – problem.

Bron över floden Mitrovica är kanske världens mest absurda plats. I Kosovo brukar man behöva vara vaksam när man promenerar ute i trafiken – bilar kan komma körandes varsomhelst – men här på bron över floden Ibar är det lugnt och stilla. Helt enkelt eftersom ingen har behov av att ta sig över.

Albanerna stannar på sin om bron. Serberna stannar på sin.

På serbernas sida är ansiktena lite bistrare, husfasaderna mer förfallna. På albanernas sida renoveras husen, och det kunde varit likadant på andra sidan floden om serberna bara velat ta emot de bidrag som erbjudits dem. Men, att ta emot pengar från staten Kosovo vore detsamma som ett erkännande. Hellre då att låta husen förfalla.

Utrustning

Följande fotoutrustning finns med mig här i Kosovo:

 * Två kamerahus (5D + min gamla 1dmkII (har inte använt 1:an på evigheter, men ville ha med mig ett extra hus som backup, och hann inte få tag på nya 5DmkII, så denna fick följa med istället och den är helt klart still going strong))

* Objektiv: 35/2,0, 50/1,4, 90/2,8 (Tamron), 20/1,8 (Sigma) och 24-70/2,8. Det sistnämnda har jag ännu inte använt, men planerar att ha med imorgon på en utflykt till Mitrovica där jag tänkte gatuplåta lite.
Föredrar allt som oftast fast optik, pga av dess ringa storlek och vikt, stora bländare och goda skärpa. 

* Blixt med omnibounce och enmeters spiralsladd, så att jag kan handhålla blixten och få den lite ifrån sidan. Har använts vid två tillfällen hittills, då det varit sen kväll.

* Blogginläggen skrivs från nya fina Macbook:en, och en Freecom-disk på 250GB används som backup – dator och externa disken håller fysiskt åtskilda så mycket som möjligt, för att inte bli av med alla bilder vid ev stöld, etc. Alltså, om datorn är kvar på hotellrummet följer externa disken med ut i kameraväskan, och vice versa.

* Två kameraväskor, varav den ena är en ful otymplig rygga som bara fått stå på hotellrummet, och istället har jag burit med mig snygga chica Billingham-väskan. Den är liten men rymmer mer än vad man kan tro. Dock är den lite elak mot axel och rygg – man blir lite sne efter en dag med den.

Några frågor på det?