Jag har börjat ta tag i hattandet igen.
För er som är nya bloggen: Jag har en idé om att designa/tillverka/sälja hattar. Inte så mycket för att jag är superintresserad av hattar, utan för att jag är nyfiken på att se vad som händer om jag löper linan ut. Vad som kan hända när man förverkligar en galen idé.
Senaste dagarna har jag försökt få tag på lite hattprover. Några olika kinesiska tillverkare har visat sig intresserade av samarbete. Jag har hittat några modeller jag gillar som det kan vara värt att jobba vidare med, och kineserna säger ”we sincerely hope can cooperation with your company.we only hope can get your back reply soon”.
Bara för mig att säga OK och så är tärningen kastad.
Men det är nu jag känner av det.
Motståndet.
De mekanismer som gör att man normalt sett inte löper linan ut, inte förverkligar idéerna.
Som gör att man tvekar.
Det har inget med min omgivning att göra. Alla jag vågat berätta för är påhejande och optimistiska. Motståndet kommer istället inifrån. Det är jag som tvekar. Det är jag som inte längre kan tro på att det verkligen skulle funka att designa/tillverka/sälja hattar. Att jag skulle kunna, utan kunskap om mode eller försäljning. Jag menar: Hattar! Kom igen liksom! Vad tänkte jag på?!
Jag har svarat kineserna: ”Let me think about it for a couple of days. I’ll get back to you.”
Min hatt 